Lüter Martin

Рувики-späi
Lüter Martin
saks.: Martin Luther
Martin Lüter vl 1529, pirdi voikuvad Lukas Kranah-vanhemb
Martin Lüter vl 1529, pirdi voikuvad Lukas Kranah-vanhemb
Nimi: saks.: Martin Luther
Sündundpäiv 10. kül'mkud 1483[1][2] или 1483[3]
Sündundsija:
Kolendpäiv: 18. uhokud 1546[1][2]
Kolendsija:
Valdkund
Professijad: tõlkija, teoloog, professor, western Christian monk, advokaat, piiblitõlkija, hymnwriter, Protestant reformer, presbüter, filosof, pastor, kirjutai, jutlustaja, muzikankirjutai
Tat Hans Luther[d]
Mam Margaretha Luther[d]
Супруга Katharina von Bora[d]
Lapsed Elisabeth Luther[d], Paul Luther[d], Magdalena Luther[d], Margarete Kunheim[d][5], Martin Luther, Jr.[d] da Johannes Luther[d]
Allekirjutuz Изображение автографа
Логотип РУВИКИ.Медиа Mediafailad RUWIKI-tedoiš

Martin Lüter (saks.: Martin Luther [ˈmaɐ̯tiːn ˈlʊtɐ]; sünd. 10. kül'mku 1483, Aisleben, Saksonii — kol. 18. uhoku 1546, sigä-žo) oli hristanuskondan jumalantedomez', Reformacijan iniciator, Biblijan päine kändai saksan kel'he. Protestantizman üks' sarakoišpäi om nimitadud hänen kanzannimen mödhe — lüteranižuz. Saksan kirjankelen üks' sädajišpäi.

Biografii

Tuleban aigan reformator oli sündnu vas'kkaivuden Gans Lüter-radnikan (1459−1530) kanzha. Se sirdi Mansfel'd-mägilidnudhe Martinan sündundan jäl'ghe, kus tat kändihe elokahaks bürgeraks. Vspäi 1497 Martin openui kazvatajiden valičendan mödhe Magdeburg-lidnan franciskanižes školas, vll 1501−1505 sai opendust Erfurtan universitetas i joudjaližiden čomamahtoiden magistran arvod, zavodi opeta jurisprudencijad, no sil-žo 1505-ndel vodel poikesti kazvatajile i tuli Avgustinan ordenan jumalankodihe Erfurt-lidnas. Vl 1506 Lüter tegi manahan toivotust. Vspäi 1507 kändihe papikš.

Vl 1525 nell'kümnekaks'vozne Lüter nai, oti Katarina fon Bora, endišt manahinäd, akaks. Sündutihe kuz' last naimiželos.

Valitud sädused

  • «Ühesakümne viž tezisad» vai «Disput indul'gencijoiden väges» (1517, latin.: Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum)
  • «Saksan rahvahan hristanuskojan bajarišton täht» (1520, saks.: An den christlichen Adel deutscher Nation)
  • «Hristanuskojan joudjudes» (1520, latin.: De libertate christiana)
  • «Valdan orjuses» (1525, latin.: De Servo Arbitrio)
  • «Sodas turkoid vaste» (1528, saks.: Vom Kriege wider die Türken)

Homaičendad

Irdkosketused

Nece kirjutuz om vaiše ezitegez. Tö voit abutada meile, ku kohendat sidä da ližadat sihe.